¡Naturalmente es así!

Det är intressant att tänka att inget liv över huvudtaget skulle existera på den här planeten om det inte var för att två futtiga små atomer sitter lite på snedden.


Detta är en vattenmolekyl. En vattenmolekyl uppstår då det sker en elektronparbindning, som tillåter syreatomen att dela två atomer med väteatomerna. Men elektronerna kretsar närmare syreatomen än väteatomen, vilken ger upphov till en elektrisk laddning, positiv vid bindningen och negativ vid syreatomens andra ämne. En vattenmolekyl är därför en dipol, vilket alltså innebär att den har en sida med poistiv laddning och en sida med negativ laddning.

Om det inte var så att atomerna satt lite på snedden, utan istället satt rakt ut, skulle atomen inte längre vara en dipol, vilket skulle betyda att egenskaperna vatten har inte skulle finnas. Ytspänning skulle inte existera. Is skulle inte existera. Kokpunkten skulle ligga vid ca 40 grader celsius. Med tanke på att den normala temperaturen hos en människa är ca 37 grader celsius, skulle vårt blod koka. Kort sagt, vi skulle vara döda.

Frågan är; sätter det här perspektiv på saker, eller är det bara onödigt att veta?

För min del är det mest kuriosa, men intressant att tänka på!

¡Ciao!

le jeu

Det här med att ragga. Hatar ordet föresten. Men hur som helst, ragga. Jag kan inte. Jag vill inte. Jag vet inte hur man gör.
Man märker så tydligt när andra gör det att man får nästan lite avsmak. Det där spelet, den ena säger något, så ska man svara si eller så och man säger inget rakt ut utan dansar runt den rosa elefanten.

Och jag sätter mig inte på någon pidestal eller så, tro inte det. Jag fattar, det är ju bara så man gör, de sociala reglerna osv. Men jag blir så pinsamt medveten om när någon gör det på mig eller jag ser det ske. Att tänka tanken att göra det själv känns så olidlig att jag hellre sätter mig i ett hörn och hoppas att den goda raggningsfén ska ha förbarmande över mig.

Och att säga vad man vill rakt ut är ju heller inget alternativ.. Då riskerar man ju att få nobben, och har man klargjort sina intentioner finns det ju ingen återvändo. Man lämnar ute hela sig själv. Hoppar från en klippa och chansar på att man landar på något mjukt

Det ska komma naturligt, bara råka vara rätt plats och rätt tillfälle.. Problemet är ju bara att det nästan aldrig är rätt plats och rätt tillfälle. Eller rätt person för den delen..



fina London!

¿le molesta que fume?

Jag har nu, genom en enorm kraftansträngning, tvingat mig själv att genomföra det skriftiga nationella delprovet i Svenska B. Trots en sjuhelvetes förkylning och brutal mensvärk, lyckades jag skrapa ihop ca 1000 ord, eller nästan tolv provpapper. Eloge till mig.

Det som tog mig genom Komsumentmaktsdjungeln;

1 Ipod
1 stor termos med kaffe
Kopiösa mängder snus
1 marabou-chokladkaka
1 apelsin
1 banan
(de två sistnämnda var mest för syns skull)


rätt kool är jag ju.

story of my life tends to become somewhat repetitive in character


Jag vill inte öppna en ny dörr innan jag stängt den första, tänkte jag

Men sen kom jag på att jag står  i ett rum med en dörr som aldrig var öppen och en annan som inte leder dit jag vill gå



Bilden är från sommaren 2007 och herren på bilden känner jag inte direkt,
men jag gillar färgerna, so i hope you dont mind!





jag var absolut tvungen att posa tillsammans med den underbara tapeten.





Depths, drugs and dense discussions


Skriver egentligen ett anförande till nationella provet i svenska B, men jag känner att jag hela tiden trillar av ämnet för jag kommer på någon ny intressant tråd jag vill debattera med mig själv och sedan en ny efter det och det hela brukar sluta med en enda lång röra utan slutsats eller någon vettig poäng. Ungefär som meningen jag just skrev!
Hur som helst, kände för att skriva av mig lite här först så ilskan rinner av mig lite.
(Blir gärna förbannad när jag skriver om något jag tycker är viktigt, kan inte hindra mig själv från att t.ex skriva vissa ord med versaler för att budskapet VERKLIGEN SKA GÅ FRAM och likn.)

Ilskeframkallande ämne nr. 1

Djurindustrin och folk som försvarar den.

(samt grannkategorier som pälsindustrin och läkemedelsindustrin)

Ilskeframkallande ämne nr. 2


Multi- och transnationella företag och folk som stödjer dem.

(givetvis svårt att bojkotta varenda storföretag, undertecknad är verkligen inget praktexempel, men ilskan bubblar upp efter eget behag hur mycket jag försöker lugna den)

Ilskeframkallande ämne nr. 3

Globaliseringen

(av många skäl, men främst i-länders utnyttjande av fattigare och mer utsatta länders arbetskraft, deras föroenande av grundvattnet, marken och luften, nedbrytningen av landets jordbruk, förhindring av landets självförsörjelsemöjligheter osv osv)

Ilskeframkallande ämne nr. 4

Omedvetna, arroganta och ignoranta människor som ger sig in i diskussioner med lösa och vaga argument som helt saknar grund i fakta, som till varje pris vill trycka ner dem som inte delar den allmänna uppfattningen av hur vår värld ser ut.

Oj, vilket torrt och argt inlägg det blev, och meningsuppbyggnaden var som den i ryska romaner, dock helt utan de fina formuleringarna, orden och någon som helst röd tråd.



     

      Arg tjej - ba ibland





Glad tjej - nästan hela tiden

lie to me

"We all pay for sex, at least hookers are honest about the price"

C'est la vie


Definitionen av tankspridd;


Person som ställer sig på fel sida av vägen och väntar på bussen.

Definitionen av klantighet;

Att stuka foten när man springer ikapp bussen.







i'm only in it for the lysergsyredietylamid







Jag kom på mig själv för ett tag sen. Som jag gör ganska ofta. Jag gör konstiga saker och förstår inte varför. Den här gången handlade det om min inkorg för sms i mobilen. Jag måste veta exakt hur många sms jag har i inkorgen. Jag kollar hur många det är innan jag går och lägger mig eller när jag sitter och har tråkigt. Jag älskar att sitta och läsa gamla sms och fick panik under den väldigt korta perioden när jag hade en mobil där det bara fanns plats för elva sms. Jag läste de elva meddelanden som fanns där om och om igen tills jag visste i vilken ordning de kom och vad som stod.
Jag blev fruktansvärt förbannad när en kompis råkade ta bort alla sms en gång. Jag kände mig alldeles tom när jag förstod att två år gamla minnen var försvunna.

Orsak?
Antingen har jag alldeles för mycket fritid (mycket möjligt)
eller så jag har något märkligt kontrollbehov (inte så sannolikt)

Jag tycker nog bara om att påminna mig själv om att någon har skrivit ett litet meddelande till mig. Hur korkat det än låter. Alla sms är små minnen. Härligt att det låter som att jag sitter hemma i ett hörn och läser meddelanden på min mobil medan jag tuggar fradga av tillfredställelse, men riktigt så illa är det inte!






Kommer inte kunna hålla mig om jag ser någon med den här tröjan.
Kommer garanterat springa efter personen i fråga i värsta våldtäktsmansmanér, flämtande och med lite dregel i mungipan.

"Jag gjorde det där trycket!!"
Fast innebörden av min exklamation kommer förloras helt då jag nu flämtar så kraftigt av självgodhet och andnöd att jag låter som Janis Joplin med streptokocker. Hursomhelst, jag är nöjd!

Förresten, jag hade nog en av de märligaste diskussionerna jag någonsin haft i helgen.

vad skulle du helst äta; tre råa elefantkukar, eller ett tre månaders mänskligt bäbisfoster i en paj som du tycker om?

Nå?
____________________________________________


Egentligen sjukt smörig kommersiell men förvånandsvärt mysig låt

Fastball - Out of my mind




bara för att jag älskar att på den här sidan betyder "fullstorlek"; just fullstorlek!
värt att begrunda, BILDdagboken?


high society

Det här med droger har kommit att bli mer och mer aktuellt i min tillvaro. Och med det menar jag inte att jag på en vardaglig basis sitter i rännstenen och skjuter heroin med en rostig kanyl, vilket tycks vara den första slutsatsen andra människor drar när de hör ordet "knark" eller "droger". Jag menar mer att jag har börjat fundera mer och mer på varför man väljer att ta en viss drog och på vilket sätt man gör det.
Det känns som hyckleri att säga att man tycker att "droger" är helt fel och det förstör människors liv osv, men tycker att det är helt okej att dricka sig redlös på alkohol två dagar i veckan. Jag menar, alkohol är ju minst lika farligt och absolut mer beroendeframkallande än många andra "droger". Den enda egentliga skillnaden är att alkohol är lagligt endast av den anledningen att folk inte skulle gå med på att det förbjöds. Hade alkoholen "uppfunnits" idag hade den ju ansetts vara värre än de flesta drogerna som brukas. Dessutom är det väl ganska allmänt känt att det är vanligare att man blir aggressiv av alkohol än om man t.ex. röker på, vilket i sig innebär att alkohol är farligare än andra droger, inte bara för en själv, utan också människor i omgivningen.

Det jag har kommit fram till är att det kvittar egentligen vilken drog man tar. Det är anledningen till varför man tar den som är det väsentliga. Dricker man alkohol för att fly från verkligheten, från sig själv, så är det ju inte bättre än att ta en illegal drog av samma anledning. Dricker eller röker man däremot någon gång ibland för att man tycker att det är trevligt att kunna slappna av eller vad man nu vill uppnå med ruset, så förstår jag inte varför alkohol är bättre än andra droger.

Det är här man måste lägga märke till skillnaden på att bruka en drog och att missbruka en drog. Det är först när man använder en drog i det syftet att slippa vara sig själv, när man inte kan se sig i spegeln och tycka om sig själv och sin tillvaro, som man missbrukar.

Här blev det långrandigt, men jag behövde skriva av mig!



where is my mind?





Vi kommer fram till en del smarta saker ibland, jag och Dässi. Mellan allt flumflum och skola/hem/relationer-prat som bara bollas fram och tillbaka, utan att egentligen leda någonvart. Fast det går väl inte ut på att leda någonvart, mer ett sätt att ventilera och uppskatta faktumet att man inte är ensam. Men hursomhelst;

Bakfyllepizza och ångest är nog det som gör livet värt att leva.

Jag saknar ångest. Inte vilken ångest som helst förstås. Inte den som tär och tär och får en att vilja begå självmord. Inte vanlig söndagsångest heller. Utan den där speciella ångesten som uppbarar sig efter möten, av olika karaktär. Ångest bevisar att man gör fel saker ibland. Och just det kanske belyser att vi gör rätt ibland också.

Jag vet precis vad min vänstra hjärnhalva säger. Den säger att jag är en jävla idiot.

Men.. Såklart. Det finns ett men. Den högra hjärnhalvan är mycket mer högljudd. Såklart.


Förlåt för ett inlägg som inte säger så mycket för de som inte vet tillräckligt för att läsa mellan raderna.
Det var nog mest för mig själv. För att samla tankarna. Fast det blev nog bara mer rörigt.

(bilderna är från England)




blast from the past

När jag var liten och ännu ofördärvad såg jag världen med blå ögon (vilket jag visserligen fortfarande gör, men det kommer sig mer av att jag faktiskt är blåögd och inte som en metafor för att jag är naiv) kommer jag ihåg att Ylva (min syster, som jag framförallt på senare tid lyckats bygga upp en lite hälsosammare relation till) berättade för mig att hon blåst upp en fotboll med munnen. Imponerande, tyckte jag, som då inte besatt exceptionellt breda kunskaper inom fysik. Inte nu heller nu när jag tänker efter. Hursomhelst så var jag mycket stolt över min systers fantastiska lugnkapacitet och berättade den makalösa historien för min dagmamma. Också hon medgav att detta var något alldeles extra. Såhär i efterhand borde jag väl ha förstått att det var med illa dold ironi hon sa det, men vad vet man om ironi när man är fyra?

Efter ett tag berättade Ylva att hon naturligtvis inte alls hade blåst upp bollen enbart med munnen. Jag blev alldeles förskräckt. Jag hade ljugit för min stackars dagmamma! Magen värkte hela dagen och jag höll på att förgås av dåligt samvete. Ändå berättade jag aldrig sanningen för Annelie. 

Intressant det här med hur vår veklighetsuppfattning och vårt perspektiv på saker och ting förändras med åren. Den egentliga anledningen till den där lilla historien är nog mest för att jag hoppas att om tretton år kommer jag se det som händer nu på ett annorlunda sätt. Fast det är jag nästan övertygad om.

Man är så omöjlig.

 

I helgen kommer Ylvet :)

 

 

 


VM i självdestruktivitet

Sometimes I wish I wasn't  a teenager. Sometimes there's nothing else I'd rather be. Go figure.

VM i dygnfull ledde till VM(?) i förvirring.

Ibland undrar jag om vi inte är gjorda för att ha sjuka böjelser. Vi älskar att plåga oss själva, någon annan anledning kan ju inte finnas? Min böjelse är nog att falla tillbaka i gamla banor. Jag kommer på tre exempel, såhär på rak arm.

Nog om det.

Känns så värdelöst att lägga ner sig i skolan när man bara får ett jäkla G+. Ni kan lika gärna ge mig en smäll på käften, ungefär så kul är det att få G. Bajs på jävla bajslärare. Är det tänkt att man ska få in ett helt fungerande land på fyra sidor? Då är det något som är vääldigt fel om ni frågar mig! Nu kokar ägget. 

Ojsan, jag glömde bort att jag satt och skrev så nu är det dagen efter. Där ser man! Sitter på historian och skriver arbete om högmedeltiden, men det är väl ingen större idé för jag kommer väl bara FÅ JÄVLA G+ ÄNDÅ. AAAAAAAAAAAAAAGHHHHH! Får nog sluta med att vara bitter. Det passar mig inte så bra.

Åh, jag glömde ju att säga! Första spelningen i lördags! Nic3! Fruktansvärt trevligt var det, och ett enoormt tack till Ola, som hoppade in dagen innan spelningen och lyfte upp stämmningen :) Var sjukt rädd att jag skulle glömma bort ackorden i första låten (while my guitar gently weeps) så istället glömde jag bort orden och hittade på typ allting i båda verserna, men det var ingen som klagade så jag kom undan! Jag tror att båda jag, Dässi och Ola fick ganska stora huvuden och ett adrenalinöverskott som hette duga efteråt, men det var awesome! :) Vi har eventuellt en till spelning bokad redan nu!


Tunt om inlägg på senaste, jag vet. Har inget vettigt att säga just nu! (fast det kanske jag inte hade förut heller nu när jag tänker efter)

Viele fragen aber nein antwort

Adjöss min kära nyförvärvade väska innehållande plånbok, bankomatkort, legitimation, 400 spänn, mp3, mp3-laddare, USB-minne, kortlek, ciggpaket, snusdosa, ringblomssalva och lite annat smått och gott. Men det där har ni väl redan hört om. Och det kanske är väldigt optimisktiskt tt skriva ni, alltså plural, med tanke på att det antagligen bara är Yvva som läser här :)

Oj, vilket jobbig helg det vart. Av tre olika anledningar. Väskan var en av dem, och resten har jag ingen vidare lust att skriva om här. Men bortsett från de sakerna hade jag det jättetrevligt. Jag tror jag ska döda Lisa, men mest på skoj (kanske). Sjuukt fin lägenhet! Haha, vi fick oss lite ragg med. (med betoning på "haha")

Jag sitter och grinar som utav bara den inne på Macdonka klockan halv tre på natten i K-town, Lisa sitter och tröstar mig, Dässi sitter och får en hamburger-framkallad orgasm i munnen (möjligvis på andra ställen också, man vet aldrig med henne) när vi ser någon i ögonvrån. Denne någon spanar över folket inne på sagda restaurang, och plötsligt stannar hans blick när han får syn på oss. Ungefär som när man vet att något hemskt håller på att hända, men det finns inget att göra åt det så saktade allt ner. Man riktigt ser att han tänker "Åhh, bruudar" eller något liknande och hur han börja styra de märkesklädda stegen mot oss. Haha, vilken människa. Jaja, Dässi lyckades i vilket fall snika till sig en cigg av honom, och just som han trodde att han hade sitt lördagsragg som i en ask så kom våran buss och vi sprang iväg med både ciggen och hans hopp om att få leka gömma salamin.

Sen blev vi bjudna på efterfest också, av några envisa rackare som absolut tyckte att vi skulle följa med, och vi sa att först skulle vi gå in och fixa lite saker, men att vi skulle komma snart. De ställde upp dörrar och ropade från balkonger, men att bryta vanan att göra killar besvikna var ingen av oss sugen på, och dessutom ville jag bara ha en snus och sedan gå och lägga mig. Sagt och gjort och snart var den helgen över. Men det får vi göra om brudah, brudah, brudah, fast lite mindre dramatik nästa gång kanske!



                                           

                                                                                Vit helg, och såhär känns det. 

 


VM-FM?

jag tog en paus.
Med en kaffe i näven och sublime musik i öronen borde kanske orden flöda. Men naej, vad ska man säga?
Det har inte hänt något nämnvärt nytt under solen på senaste tiden alls.
Jag har börjat träna. Kände att det fick vara nog när jag knappt kunde gå upp för en trappa utan att behöva dölja att jag var anfådd i en timme efteråt. Jag har en massa massa massa skolarbeten och prov. Jag har köpt ett par bruna byxor.  Det är väl ungefär det som hänt mig de senaste veckorna!
Eller där ljög jag. Det har väl hänt en del. Men jag skulle nog inte vilja säga en hel del.

Nämvärt är väl iaf att jag inte har stukat foten något mer iaf! Inte ens när jag hade klackskor på Pettsons maskerad :) -Tackar för elogen-

maskis Maskerad jovisst! Kände mig som en bratwurst i ett prinskorvsskinn, men vad gör man inte!

HAHAHA, Palace station hade visst smygit sig in i min Mp3. Vilka minnen. Vika tider.

Skärpning. Jag låter som en gammal gubbe! hursomhaver (jo, jag gillar det uttrycket) så ska jag till Charlestown och förhoppningsvis blir det lyckat, och inte en massa strul. Kanske en liten fylla också. Och jag vill betona LITEN, då jag de senaste helgerna haft större minnesluckor vad jag har haft minne. Inte för att det är något egentligt fel i det, men betalar man pengar för att ha kul är det ju en fördel om man åtminstone kommer ihåg vad man gjorde. En del saker har väl satt sig dock. Kanske borde jag sluta tillbe Bacchus och ta mig i kragen. Men vem orkar tänka på sånt?

Jag måste bara få säga att det värsta jag vet (bland annat) är när någon påstår att jag har sagt/gjort något och det är helt osant. Blanda inte in mig i eran skit
Väx upp.

Och med det måste jag också säga att jag aldrig har haft någon böjelse för uttryck som "väx upp", och jag har inte heller någon böjelse för ord som böjelse, men det får finnas en gräns. Verkligen.

Jag vill tillbaka till Manchester.

update?

Fotnot: Bacchus: Vinguden inom den grekiska mytologin.


Remember victory seven? I do.

Ja, det var faktiskt en trevlig helg :) Vindrickande och vattenpipsrökning här först, sen gick vi iväg till Gustaf. Som vanlig ordning är andra hälften av kvällen VÄLDIGT suddig, tack vare min käre vän Aussie, som jag inte känner mig redo att skiljas från. Hursomhelst gjorde Aussie så att jag somnade hemma hos Gustaf och vid halv niosnåret på morgonen vandrade jag hemåt i rast takt, upppiggad av den härligt kyliga höstluften. Eller någonting ditåt.


my love.

Igår tog jag Dässi, Ola och Pettson en tur i den sistnämndas båt, jättemysigt :) Vi skulle plocka blåbär var det tänkt, men där var tjock av turister och tunt med blåbär så vi parkerade donet utanför Olssons Brygga och satt där och mös (om det nu finns något ord som heter så). Efter det åkte vi hem till mig (Ola, den eviga chauffören, vad skulle vi ta oss till utan dig?) och det bjöds på té och Batman. Jag måste ha blivit överväldigad av alla bröstvårtor i svart gummi, för någongång senare på kvällen/natten så knackade Ola på mig och sa att de skulle dra sig hemåt. Jag är allt en fenomenal värd!
Söndagen var ungefär som Ellen, dryg och jävligt tråkig. Fick mig faktiskt lite kondition dock, gick en promenad med Gustaf, fast det räknas nog inte för vi gick bara och köpte snus :)

Den där mörka tjejen som än gång var min syster, men som jag inte sett till sedan seklet var ungt och tidningar fortfarande ristades in i sten, borde komma hem snart. Jag saknar henne!

Man får väl passa på att vara lite kryptisk också, eftersom det här knappast är en dagbok..
Man är allt bra dum. Går och känner en massa saker som man inte ens vill känna. Saker jag faktiskt inte ens har tid att tänka. Blä. Kan faktiskt komma på minst tre bättre alternativ på rak arm, men nejdå, känslorna lyssnar inte på det örat. Förbannat.

Solberget känns föresten bra. Bättre än kullen på Älven iaf. Saknar några i klassen förstås, men ingen saknar jag mer än tjejen med stort E, som ni kanske förstår!


hejs.

Hamnfest

Jag spydde i Kilroys loge, det säger väl det mesta!

Nej, men annars var allt kul :) Jag plankade in igår, två gånger! :D
Första gången fick jag den fenomenala idén att jag skulle klättra över staketet (det bör också nämnas att jag hade en stukad fot och gummistövlar på mig). Mja, det gick ju bra, tills jag skulle göra den sista svingen över staketet och fastnade i en av de där metallnitarna som sitter högst upp.. Ja där hänger jag och dinglar två meter ovanför marken med en metallnit i benet.. Känns bra! Tog mig iaf över till slut (med en jävla reva i byxan) och smet ut genom en buske. Men då var det förstås någon tightass som såg mig och sprang genast fram och sa till en säkerhetsvakt (förväntade sig väl att få en godis och en klapp) Blev utkastad.. Fast det var en väldigt mild utkastning iaf, vi gick helt lugnt mot utgången och han förklarade att om jag bara gick ut så var det lugnt. Så fan heller, jag ska in igen tänkte jag.. Gick runt typ hela området och letade efter en öppning .. Jag försökte till och med ha sönder en sån där.. "negerstrypare" (sorry, men jag kommer verkligen inte ihåg vad det heter) en sån försökte jag iaf ha sönder med en kapsyl.. Ja, jag var lite påverkad kanske.
Just som jag trodde att allt hopp var ute så mötte jag Tina, Johannes, Jimi och Stefan och jag smet in med henne :D Tackar Tina! Fick höra nästan hela Kilroyspelningen!
Haha, justdetja, Ylva och jag smugglade in vin och satt på herrtoan och hällde upp i glas och sen gick vi ut och låsades att det var drinkar :)
Senare fick jag tydligen för mig att köpa en drink.. 'ge mig något med mycket alkohol i' tycker jag mig höra att jag sa..
Smart tjej, betalade hundra jävla spänn för den där skiten!
Hinner tyvärr inte skriva mer, drar till sthlm tills på torsdag. RIng om det är något! Eller ring ändå, för jag kommer ha tråkigt!

ciao
-------------------------------------------------------------
Tråkiga nyheter. Igen.
Vila i frid, Jussie.

Fittstim

"Fan vad jag hatar män med kuk." - Dässi

Det säger väl allt ^^

Stukade foten igen! Riktigt brutalt den här gången, och nu fick jag ingen bärhjälp av Martin till sjuktältet heller. :P Aj.

"Det ser ut som att jag är en kulstötare från Kuba" - Ylva

An obscure weekend and some very heavy boots.

Obskyret var mycket trevligt! Billigaste festivalen någonsin, brände 20:- allt som allt tror jag. Powernapen hemma hos Carla på lördagen gjorde susen för kroppen och hade det inte varit för den hade jag nog gjort en Fredrik/Dässi/Lisa/Pettson/Anton och åkt hem! Tältet var ju fenomenalt i sig, men att montera ihop och isär ett åttamannatält var mer än mina franska nerver tål! Jag vågar säga att min syster var något mer än salongsberusad när hon vid tvåtiden skrek innifrån tältet

"VART FAAAN ÄR MIN KAMERA? Sonya, om du inte hittar den är du död!"
"Men jag vet inte vart den är. Vi får leta imorgon, du kommer inte hitta den nu ändå. Lugna ner dig"
"Men för helvete, vart är den? Sonya, ring till den!"
"Ska jag ringa till din kamera?"
"Men kan du bara ringa för faaan?"
En stunds tystnad..
"Javisst, jag ringer nu, det går fram signaler.."
"Bra."

Obskyrcitatet:
"Jag kunde ha gjort det själv, jag är ju man" -'man'

Det var den obskyra delen.. Heavy boots-delen är väl inte särskilt intressant (ens för mig) så den stoppar vi i en låda och gömmer längst in i garderoben ett tag till.

Första repet med det ännu odöpta bandet ägde för övrigt rum igår! Ola slängde sig in som trummis och Dässi tog basen, medan jag själv (gitarrgud som jag är) drog ett par feta solon när vi totalt ägde vår tids största musikstycken. Eller kanske inte. Jag tyckte mest att jag var jävligt otajt och mina ackord lät mest som bröl (eller annat brunstigt skogsdjur) men för att vara första gången får man väl ändå säga att det gick okej. Känns ialla fall jävligt kul att man gör någonting.


Update när jag har lust?

I always liked the word 'utterly'

Deppdagen igår är äntligen över. Hoppas den inte kommer tillbaka på länge.
Det var nästan värre än vanligt.. Fast på natten vart det bättre, Tack Emanuel :)

Åh, vad jag har njutit av vara i Arvika den här sommaren faktiskt .(En kombination av ord som jag aldrig i mina dagar trodde skulle komma ur mig) Sommarlovet kom verkligen i rätt tid. Ibland spekulerar jag över hur det hade blivit om jag hade gått i Arvika istället för Karlstad, Musik istället för Media, gå istället för tåg. Bäst att inte gräva djupare i det. Saken är bara den att Det jag gör i Karlstad och det jag gör i Arvika är skilda saker. Allt och alla känns sjukt långt borta när man är i Karlstad.
Förra året lät jag alla glida i väg så långt att jag praktiskt taget stod själv på en ö utan vare sig kanot eller simglasögon. Men det ska inte hända igen, så sant som Porr-Sven är ful.

Bröt förövrigt en riktigt inrotad vana idag. Att på mina slappdagar (läs: alla dagar den här sommaren) bara ligga och dra mig i sängen i tre år för att sedan kanske, möjligen, om jag verkligen anstränger mig till hundra procent och ger det mitt allt, verkligen lägger ner mitt liv och själ i det, hämta in posten någongång på eftermiddagen.
Istället vaknade jag till av att solen värmde upp hela mig och det slog det mig att det är ju helt fenomenalt väder ute! Solen skiner och fåglarna.. kväker. Hursomhaver så slängde jag undan täcket, kom på fötter i ett enda skutt och slet åt mig boken för att sedan springa ut naken i trädgården och hälsa moder jord god morgon! Kan ha hänt att jag egentligen vaknade av en hostattack och låg och halvkvävdes i sängen tills jag var tvungen att sätta mig upp, och det kan också ha varit så att jag tog på mig underkläder innan jag långsamt hasade mig ner för trappen och ut i trädgården för att slå mig ner på en av mammas festivalfynd-solstolar, men detaljerna kring historien är ju oväsentliga! Poängen är iaf att jag lyckades göra någonting mer än att grymta lite halvsurt från sängen innan jag fick min dagliga dos av koffein! En eloge till mig själv!

Läser en sjukt skum bok av Jonathan Safran Foer, ska lägga upp lite bilder på den så fort jag förstår mig på hur man gör sånt på den här sluga sidan. Extremely loud & incredibly close heter den föresten.




Dylan Moran i mitt hjärta btw.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0