lizzyoc

Vi kommer fram till en del smarta saker ibland, jag och Dässi. Mellan allt flumflum och skola/hem/relationer-prat som bara bollas fram och tillbaka, utan att egentligen leda någonvart. Fast det går väl inte ut på att leda någonvart, mer ett sätt att ventilera och uppskatta faktumet att man inte är ensam. Men hursomhelst;


Jag saknar ångest. Inte vilken ångest som helst förstås. Inte den som tär och tär och får en att vilja begå självmord. Inte vanlig söndagsångest heller. Utan den där speciella ångesten som uppbarar sig efter möten, av olika karaktär. Ångest bevisar att man gör fel saker ibland. Och just det kanske belyser att vi gör rätt ibland också.

Jag vet precis vad min vänstra hjärnhalva säger. Den säger att jag är en jävla idiot.

Men.. Såklart. Det finns ett men. Den högra hjärnhalvan är mycket mer högljudd. Såklart.

Förlåt för ett inlägg som inte säger så mycket för de som inte vet tillräckligt för att läsa mellan raderna.
Det var nog mest för mig själv. För att samla tankarna. Fast det blev nog bara mer rörigt.

(bilderna är från England)