det vackraste
Stämningen var uppsliten. Som ett öppet sår, ymnigt blödande men bortdomnat på samma gång. Den tunga luften i kyrkan fick det att kännas som om det satt en mycket liten blyklump på varenda syremolekyl i hela katedralen. Blyklumparna verkade rispa huden på insidan av halsen och ända ner i lungorna.
I ett hörn stod en liten CD-spelare som såg så malplacerad ut att jag nästan log. Mitt i allt elände. Tonerna av Bob Marleys ”Sun is shining” ekade och man kunde nästan föreställa sig ljudet studsa omkring i kyrkan. Den hoppfulla texten och resonansen i lokalen gjorde på något vis stämningen ännu dystrare. Alla satt stilla och tysta. Kanske tänkte de på honom. Kanske tänkte de på Gud. Kanske tänkte de på sina egna problem. De från förr, de nutida och de som väntade dem i framtiden.
I ett hörn stod en liten CD-spelare som såg så malplacerad ut att jag nästan log. Mitt i allt elände. Tonerna av Bob Marleys ”Sun is shining” ekade och man kunde nästan föreställa sig ljudet studsa omkring i kyrkan. Den hoppfulla texten och resonansen i lokalen gjorde på något vis stämningen ännu dystrare. Alla satt stilla och tysta. Kanske tänkte de på honom. Kanske tänkte de på Gud. Kanske tänkte de på sina egna problem. De från förr, de nutida och de som väntade dem i framtiden.
Kistan såg tung ut när de bar den nedför den lilla trappan framför kyrkan.
Men kanske var inte kistan det enda som tyngde deras axlar.
Men kanske var inte kistan det enda som tyngde deras axlar.
Snön knakade under fötterna, så som den gör när det är riktigt kallt. Men ingen verkade bry sig.
Sen såg jag upp ordenligt för första gången. Såg sorgen i människornas ansikten. Människor som han älskat, och som älskat honom villkorslöst tillbaka.
Och där, i all sorg, var jag det vackraste jag sett i hela mitt liv. Han stod där och grät medan de bar förbi kistan. Det var inget tyst och stilla med hans tårar, det fanns ingen återhållsamhet eller eftertanke. Hans ansikte var fyllt av en helt ohämmad, ofiltrerad känsla. Ett tillstånd av den djupaste sorg och starkaste kärlek. En fullständigt primal och naken manifestation av allt och ingenting. Ingenting annat hade betydelse. Och i det ögonblicket såg jag något så rent och så vackert att jag kände mig tom och totalt sprickfärdig på samma gång. Av empati och medkänsla. Kärlek och sorg. Allt och ingenting. Och just då var jag en del av honom, och han en del av mig.
Och där, i all sorg, var jag det vackraste jag sett i hela mitt liv. Han stod där och grät medan de bar förbi kistan. Det var inget tyst och stilla med hans tårar, det fanns ingen återhållsamhet eller eftertanke. Hans ansikte var fyllt av en helt ohämmad, ofiltrerad känsla. Ett tillstånd av den djupaste sorg och starkaste kärlek. En fullständigt primal och naken manifestation av allt och ingenting. Ingenting annat hade betydelse. Och i det ögonblicket såg jag något så rent och så vackert att jag kände mig tom och totalt sprickfärdig på samma gång. Av empati och medkänsla. Kärlek och sorg. Allt och ingenting. Och just då var jag en del av honom, och han en del av mig.
richie havens
freedom.
the good ghost
home
yes i am home.
life is a peculiar thing and the world is a strange place
Jag är en sådan person som tänker väldigt mycket på hur jag uppfattas av andra. Tyvärr. När jag är själv är det som att jag verkligen är mig själv, och när jag är med andra så känns det på något sätt väldigt viktigt att jag visar vissa delar av mig själv. Eller snarare, inte visar vissa delar av mig själv. Och idag var det något som slog mig.
Så är det väl för alla? Alla har väl dåliga sidor som de inte vill att andra ska se? Betyder inte just det aktiva motståndet att man vill förändras? Och att en negativ känsla såsom avundsjuka, skadeglädje och missunsamhet faktiskt bara är just en känsla. Och känslor är något man själv kan styra genom att ändra sitt sätt att tänka och sitt perspektiv på känslan i synnerhet och livet i allmänhet.
Tanke: Det är inte våra känslor som präglar vilka vi är, utan det är vilka vi väljer att vara som styr vad vi känner.
Tanke: Det är inte våra känslor som präglar vilka vi är, utan det är vilka vi väljer att vara som styr vad vi känner.
aujourd'hui
Framåt men aldrig bakåt.
2010
januari
hände nog inte så mycket spännande i januari! Fotade gjorde jag iallafall.
februari
- Strasbourg
- Bryssel
mars
-Barcelona
april
Kollektivet splittrades.
herregud, det känns som en evighet sen.
maj
Valborg i Uppsala! tappade ena skon och gick upp tidigt för att börja dricka. Two firsts!
och Laura!!
och Laura!!
juni
Tog studenten. ord är överflödiga.
juli
- såg pete. älskade underbara jävla pete.
augusti
- Berlin
början på slutet för gamla dammiga känslor. Och lika bra det tror jag.
(fast fan vad det var spännande)
september
-Köpenhamn
Underbara, fina Köpenhamn. Och min hanna. friskt vågat hälften vunnet!
"they chopped his whole body off. they held his dick and they chopped off his body. and that's all he was is the end. a dick."
oktober
hann med en snabbvisit i malmö, syskonhäng i Karlstad, en tur till stockholm och födelsedag i Göteborg.
november
- Oslo
hur hamnade jag här? jobb, lägenhet inom första tre dagarna kändes som ett tecken.
Kanske ska jag vara här ett litet tag.
Kanske ska jag vara här ett litet tag.
december
hade jättejättemysigt julhäng hemma med alla som jag gillar!
- London på nyår
pure
The thought manifests as the word;
The word manifests as the deed;
The deed develops into habit;
And habit hardens into character.
So watch the thought and its ways with care,
And let it spring from love
Born out of concern for all beings.
As the shadow follows the body,
As we think, so we become.
Buddha
dagens
rhy.
ett liv
en stickig mustasch,en tvhylla i trä som såg ut att vara rosa, ett färgglatt påslakan, en gammal tatuering, lena händer, slut på pengar på telefonen, ett pillemariskt flin, en mjuk rörelse, en beundrande min, ett virrvarr av mörkt hår, en mango, en skivsamling, en doft, en signerad garderob, en förbjuden natt (två tre), en natt i london, en blick på ett dansgolv, en diskussion till soluppgången, en kyss i pannan, en gul klänning, en varm kram, en svart mössa, två röda kinder, en fransk accent, en slump, kulörta lampor, ett förvirrat ansikte, en avsnitt och en trasig säng, ett "engelskt" ord (pardon),en ny men gammal vän, en mytoman, en tidning på toaletten, en fånig lapp, sov sött, en taggig piercing, en låt som jag inte kunde egentligen, en kall natt och en tegelvägg, ett julkort, puss på kinden, en natts yrrol, ett glas soppa, en grön soffa, en vinterpromenad, ett liv.
void
Jag har gått och blivit pysslig i smyg. Fast allt är ju i smyg när man bor själv har jag märkt.
Men det har jag verkligen behövt och det är s.k.ö.n.t.
"k"et ville inte vara med.
.
thoughts.
Har man riktigt tur, så begår man aldrig något riktigt stort misstag. Man får aldrig "a momentarily lapse of reason" i brist på bättre formulering. Man hör den där lilla rösten, samvetet om man så vill, innan det är för sent. Innan man har gjort bort sig fullständigt.
Men har man lite otur, eller kanske en dålig period, eller a momentarily lapse of reason, eller bara är helt dum i huvudet ett tag, så kommer man begå det där misstaget. Den typen av misstag som man tänker på varje dag, det sista man gör innan man somnar varenda kväll, det äter upp en. Det finns i tankarna, precis på ytan eller redo att bubbla upp ur det undermedvetna ständigt, ständigt, STÄNDIGT. Det gör det. Tro mig. Man kommer få leva med det där hela livet och man kommer att önska det ogjort om och om och om igen. Det går inte riktigt att beskriva hur det känns. Att svika någon man älskar så mycket. Någon som alltid ställt upp. Sin bästa vän. Och att svika sig själv.
Men som en vänlig själ sa
"Du är bara människa."
Oavsett vad man har gjort, hur hemskt eller dumt det var, så måste man förlåta sig själv. För alla kan ramla dit och begå det där hemska misstaget. Nej, inte alla, kanske du tänker. Och det har du säkert rätt i, men många kan göra det. Jag har levt med det så länge och kommit fram till att det GÅR INTE att stanna upp hela sitt liv och bara må dåligt över något man har gjort. Det fungerar inte. Oavsett hur mycket man önskar det, så finns det ingenting i hela världen man kan göra för att ändra det som har hänt. Man måste förlåta sig själv. Man kan inte kräva att andra ska förlåta en, men man måste förlåta sig själv, och bevisa för sig själv att man förtjänar att bli förlåten genom att lära sig av misstaget.
Och jag har lärt mig av mitt. Verkligen. Och nu tror jag att jag äntligen har lyckats förlåta mig själv. Och har jag verkligen lärt mig av allt det här och är en bättre människa, så kanske jag till och med förtjänar det.
dagens gaybe
lafayette.
palabras
men alltså.. Va?
nu skulle jag haft min gamla spansklärare här.
hello goodbye lenin!
dagens babe
"real men always have duct tape in their trucks."
necesito un extraño moreno
åh, söta spanjoren från i helgen, vad sa du att du hette?
take me back to barcelona!
bang bang shoot me down
"he breaks up with girls before it gets to serious so he can't get hurt. Textbook narcissist. He's got major intimacy issues."
boom.
simplicity
Jag har kommit fram till att jag inte är särskilt glamorös. Men det kanske inte behöver vara en dålig sak. Det kanske betyder att jag inte särskilt materialistisk heller. Eller så betyder det att jag är snål.
Har funderat en del på det.
Senast inköpta
Klädesplagget; Ett par gummistövlar som är en storlek för stora, så jag kan använda yllesockor i dem. Vips! så har man ett par höst, vinter, vår- och festivaldojjor!
Smycke; Kan inte minnas faktiskt. Använder bara ett halsband som jag köpte i marrocko cirka.. -02?
Pryl; Hm. Ett par hörlurar. Efter att ha gått omkring med ett par med endast en fungerande hörlur i två månader kände jag att det var dags att lyxa te't! Haha. Och en engångkamera till London!
Skönhetsprodukt; Något hårklet som jag köpte i Danmark för att tämja burret. Innan dess var det nog mammas ringblomsalva! Ps. Kom på förut att kajalen jag har i min neccesär (som min fina syster har sytt) är samma som jag snattade på domus i Sunne runt -03 (obs! sant).
allt i mitt "badrumskåp". Rätt skönt ändå.
