det vackraste



Stämningen var uppsliten. Som ett öppet sår, ymnigt blödande men bortdomnat på samma gång. Den tunga luften i kyrkan fick det att kännas som om det satt en mycket liten blyklump på varenda syremolekyl i hela katedralen. Blyklumparna verkade rispa huden på insidan av halsen och ända ner i lungorna.
I ett hörn stod en liten CD-spelare som såg så malplacerad ut att jag nästan log. Mitt i allt elände. Tonerna av Bob Marleys ”Sun is shining” ekade och man kunde nästan föreställa sig ljudet studsa omkring i kyrkan. Den hoppfulla texten och resonansen i lokalen gjorde på något vis stämningen ännu dystrare. Alla satt stilla och tysta. Kanske tänkte de på honom. Kanske tänkte de på Gud. Kanske tänkte de på sina egna problem. De från förr, de nutida och de som väntade dem i framtiden.
 
 
Kistan såg tung ut när de bar den nedför den lilla trappan framför kyrkan.
Men kanske var inte kistan det enda som tyngde deras axlar.

Snön knakade under fötterna, så som den gör när det är riktigt kallt. Men ingen verkade bry sig.
Sen såg jag upp ordenligt för första gången. Såg sorgen i människornas ansikten. Människor som han älskat, och som älskat honom villkorslöst tillbaka.

Och där, i all sorg, var jag det vackraste jag sett i hela mitt liv. Han stod där och grät medan de bar förbi kistan. Det var inget tyst och stilla med hans tårar, det fanns ingen återhållsamhet eller eftertanke. Hans ansikte var fyllt av en helt ohämmad, ofiltrerad känsla. Ett tillstånd av den djupaste sorg och starkaste kärlek. En fullständigt primal och naken manifestation av allt och ingenting. Ingenting annat hade betydelse. Och i det ögonblicket såg jag något så rent och så vackert att jag kände mig tom och totalt sprickfärdig på samma gång. Av empati och medkänsla. Kärlek och sorg. Allt och ingenting. Och just då var jag en del av honom, och han en del av mig.
 








great expectations & vivid imaginations



 

Ganska ofta blir saker och ting mer eller mindre som jag tänkt och hoppats, om inte ännu bättre.
Andra gånger händer andra saker..

Jag träffade dig och behövde testa oss. Om vi var så kompatibla som i min föreställning. Klok av erfarenheter (med andra ord efter många misstag) vet jag testet måste ske försiktigt, där inte för mycket stolthet, sårade känslor och obehag står på spel. Så jag frågade om en kram. Samtidigt som jag förbannande mitt överlagda planerande kunde jag inte låta bli att prisa min egen slughet. Det visade sig ge utdelning. Kramen kändes som en absolut indikator på att det hela kunde bli ett lyckat företag. I min rastlöshet och oförmåga att lämna sådana viktiga saker åt ödet förstod jag att här fanns ingen tid att spilla. Jag gillar dig, sa jag. Jag tycker om dig med, sa du. Bra. Då har vi etablerat det så slipper vi båda gå runt i fånig osäkerhet. Vi spolar fram och ligger bredvid varandra i din säng. Vi lyssnar på musik. Det hela går väldigt bra, helt enligt planerna.
 
Jag har redan i mina tankar hunnit vara förbannad på dig, svartsjuk på någon du talade med, känt mig maktlös och oförstående inför ditt beteende. Men det faktum att jag åtminstone ser mina svagheter och har förmågan att resonera med dem och skratta åt dem måste väl betyda att jag utvecklats? Eller?
 
Det känns så bra att du pillar med mitt hår och vi verkar ju ha massor gemensamt och gillar ju mycket liknande musik och samtalet kommer ner på djupet direkt precis som jag gillar men ofta saknar och du är snygg som du måste vara för att jag ska kunna vara intresserad alls och du passar in i min bild av vad jag skulle vilja ha nu och det är ju så bra alltihop. Jag förstår dig och du förstår mig och vi har ju till och med redan talat om barn och att ingen av oss vill ha det nu och det känns så naturligt allt och det är ju nästan lite för bra för att vara sant. Tänk om nu vi bara kysser varandra och det är fantastiskt och vi känner båda att det är någonting alldeles speciellt men vi ska ju iväg åt skilda håll nu en tid men vi kommer tänka på varandra ibland och längta efter varandra fast inte för mycket så att det blir riktigt jobbigt. När vi kommer tillbaka är det en outtalad självklarhet att vi ska träffas igen och när vi gör det är det ännu mer självklart och fantastiskt och underbart att vi ska vara tillsammans och vi börjar älska varandra och vi kommer vara det där supersnygga och häftiga paret som bara är så avslappnade och sköna och har en perfekt relation där allt är helt naturligt och vi ger varandra allt det där uttrymmet som är så viktigt för oss båda för att vi är sådana där självständiga människor och så lever vi tillsammmans i en obeskrivlig men ändå tillbakalutad lycka som folk avundas oss för och som verkar vara helt unik för oss. Allt det där hinner jag tänka på och planera för och förutspå. 
 
Plötsligt: blixt från klar himmel och verkligheten fordrar min uppmärksamhet. 
 
Jag har svårt att sova bredvid andra människor, sa du. 
Jaha, tänkte jag. Det hade jag inte räknat med. Kunde inte alls få ihop det med mina planer. Hur skulle det egentligen gå till när vi ska sova i vår lägenhet som vi ska ha tillsammans sen när vi blir ihop och sen när vi vill flytta till ett hus eller kanske bygga ett. Att ha separata sängar är absolut inte med i planen. Jag blir inte bara nästan sur utan förorättad på riktigt för att du inte bara kan rätta dig efter min idé som ju är nästan felfri om du bara kan vara som jag tänkt att du ska vara för att du ska passa in i min idé eller åtminstone nästan (ja även jag måste ju göra uppoffringar.) 
 
Men du behöver inte gå nu, sa du. 

Nähä, tänkte jag. 

Låg kvar en stund och gick sedan upp. God natt, sa jag. God natt, sa du. Gick och lade mig i mitt eget rum i ett vakuum, inte glad för det som hänt och det fina vi haft men förbittrad över att ha blivit fråntagen en framtid som jag aldrig blivit lovad. En som jag fantiserat ihop på två dagar och som inte grundade sig i någonting annat än mina vilda fantasier. Insåg jag att jag bara några dagar tidigare tackat min lyckliga stjärna för att jag inte var involverad i ett förhållande. Log för mig själv och kom ihåg varför. 

Frack off from Portugal

 
 
  

Några dagar innan han lämnade sin post som Portugals miljöminister skrev José

Moreira Da Silva på vissa kontrakt för godkännande av olje- och gasutvinning

längs hela Portugals kust, bland annat genom den kontroversiella metoden

fracking. Det är dock långt ifrån alla som anser det vara en god idé att utvinna

fossila bränslen i tider av global omställning. På kort tid har en kärnfull

motståndsrörelse vuxit fram i landet, ett samarbete mellan människor och

föreningar som får sin styrka genom delad kunskap och enad front.

Vid ett litet torg framför kyrkan i staden Aljezur samlades häromdagen lokala

anti-frackingorganisationer från hela Algarve, Portugals sydligaste region, för att

informera allmänheten om frackingens tänkbara konsekvenser. Det är bara ett i

en rad evenemang som nu organiseras för att sprida information och bilda

opinion mot fracking. En liten seger har vunnits genom att en av platserna för

provborrning blivit nedstängd av miljöpolisen efter att lokalgrupper gjort egna

efterforskningar och det framkommit att borrandet inte utförts på ett korrekt

sätt. Längs vägar, i kaféernas fönster, på postkontor och över hundkojor runtom

Algarve har röda träkryss i olika storlekar satts upp, alla med samma budskap;

Petróleo e gas no Algarve, Nao Obrigado! Petroleum och gas i Algarve, Nej tack!

 

Fracking är ett sätt att utvinna olja och gas genom att borra på ner till sex

tusen meters djup. Därefter borras upp till fyra tusen meter långa hål åt

sidorna. En blandning av vatten, sand och kemikalier injiceras under högt

tryck och spränger upp sprickor i marken vilket gör det möjligt att komma

åt gasfickor i jordens inre.

 

I höstas, strax innan förre miljöministern gett klartecken för provborrningar

köpte den Algarve-baserade affärsmannen Sousa Cintra upp en bit mark upp

utanför byn Perdigão strax söder om floden Ceixe. På pappret ägs marken av

Domus Verde, ett av Cintras företag. Vid ingången placerades skyltar som

indikerade att det rörde sig om en plats för ekologisk odling och ett stängsel

slogs upp kring området. Borrningarna sattes igång och det offentliga skälet var

för vatten till jordbruk och getter. En vaksam granne anade dock snart att det

inte rörde sig om ekologisk odling och slog larm. Hade Cintra tänkt sig att

provborrningen skulle passera obemärkt under radarn misstog han sig rejält.

Fracking har funnits som metod sedan 40-talet men det är de senaste tio

årens tekniska avancemang och en allt större angelägenhet att finna fossila

bränslekällor som gett fart åt utvecklingen. Fracking har blivit ett kontroversiellt

samtalsämne, bland annat efter att skräckhistorier rapporterats från USA, där

metoden är utbredd. I dokumentären Gasland möter vi människor vars liv har

förändrats radikalt efter att frackingvätska sipprat och kontaminerat yt- och

grundvattnet och om kranvatten som är så fullt av gas att det går att antända.

Det viktigaste argumentet för användandet av fracking är att dess

förbränning sägs vara renare än hos alla andra fossila bränslen.

Frackingmotståndare menar dock att sett till hela livscykeln är priset långt högre

än vid konventionell utvinning av gas och olja. Man hänvisar till att processen

kräver stor energiåtgång och att runt tre procent av gasen som utvinns

försvinner ut i atmosfären. Det rör sig om metangas, som är en långt mer potent

växthusgas än till exempel koldioxid. En annan beaktningsvärd aspekt av

fracking är den enorma mängd vatten som används, speciellt i ett land som

Portugal där vattenbrist är ett högst verkligt problem.

 

Självklart sticker det i

ögonen när man ser sådana mängder förorenas runt husknuten, säger John, som

bor några hundra meter från provborrningsplatsen. Föreningen ASMAA, Algarve

Surf and Marine Activity Association, var snabba att agera. Redan då planerna låg

på ritbordet anordnade föreningen offentliga möten för att sprida information

om läget vilket gjorde att folk var på sin vakt. Egna utredningar utfördes och man

skickade in en anmälan till miljö- och jordbruksinspektionen och krävde svar på

vissa frågor. Till exempel, har lergropen där frackingvätskan behålls inspekterats

av relevanta myndigheter? Tas regelbundna prover på mark och lera för att

upptäcka eventuell kontamination? Och har risken för markförorening

utvärderats eller övervägts?

 
 

Man tog även kontakt med EU-parlamentarikern José Inacio Faria som

arbetar med miljöfrågor och som fastslog att provborrningarna bröt mot minst

fyra EU-regler kring fracking. Till att börja med hade inga av grannarna blivit

informerade eller omfrågade. Företaget som utförde borrningarna hade inte

heller de kvalifikationer eller den erfarenhet som enligt lag krävs för den typen

av borrning. Genom dessa undersökningar, namninsamlingar, lokalpolitikers

engagemang och informationskampanjer lyckades man alltså få miljöpolisen

GNR/SEPNA inkopplad vilka till slut stängde ner provborrningarna i Perdigão.

Fredrik von der Lancken är specialist på förnybar energi och arbetar som

energikonsultlärare. Han tillhör också en av dem som bor i området. - Vi måste

börja visa att förnybara källor kan möta våra behov, säger han. I Tyskland lever

till exempel många redan helt på solenergi så Portugal har verkligen ingen

ursäkt. Han menar att jakten på fossila bränslen är en återvändsgränd och i

längden en förlorad investering då olje- och gasutvinning inte är någon

permanent lösning. Somliga säger att riskerna med fracking är låga eftersom

olycksfrekvensen är låg. Andra att riskerna är höga då OM en olycka sker är

konsekvenserna oöverskådliga. Der Lancken hänvisar till att i alla mekaniska

processer sker för eller senare olyckor - det är ren matematik. Till en början

trodde folk att oljeborrningar skulle leda till större rikedom och fler jobb men

många har nu insett att så inte är fallet. Den portugisiska statens intäkter från

eventuella oljefynd ligger på 10 cent per fat eller mellan 3-8 %. En patetisk

summa, kommenterar han. Det kan jämföras med Norge, där staten erhåller 80

% av vinsten. Om den här typen av projekt ger jobb är dock fel fråga. Istället

borde vi ställa oss frågan om vad som på sikt ger större rikedom till hela

samhället, menar der Lancken. Han undrar vem som ska betala om eller när

någonting går snett. I Angola, Venezuela och på otaliga platser har oljeindustrin

lämnat förödelse efter sig utan tillstymmelse till kompensation. Det är svårt att

finna ett enda skäl för att det skulle vara annorlunda i Portugal, avslutar han.

Algarve-rörelsens ”nip it in the bud”-stategi kan vara den bästa chansen

att ha någon påverkan. Att kunna stoppa denna typ av projekt när det väl har

kommit händerna på ett stort företag är betydligt mer komplicerat. Nu finns

planer på att borra längs hela kusten och det är inte säkert att alla reagerar lika

snabbt som man gjorde i Perdigão. ASMAA söker därför sprida information även

till grannarna i norr, Alentejo, där fler provborrningar står i begrepp att äga rum.

Alentejo är en långt mindre befolkad region och det finns en oro att

provborrningarna kommer kunna fortgå utan att bli upptäckta och

uppmärksammade av lokalbefolkningen. Spridning av kunskap och förståelse om

frackingens konsekvenser har i fallet med Perdigão varit nyckeln till en

handlingsstark och inflytelserik motståndsrörelse.

 

 

Johanna, en markägare bosatt några kilometer från provborrningsplatsen

har engagerat sig i anti-frackingrörelsen. Med de horisontala borrningarna på

upp till 4 kilometer skulle även deras mark och vatten kunna bli kontaminerat

vid en olycka. - Människorna här är helt beroende av jordbruk och turism,

näringar som skulle ödeläggas vid en olycka. Om resurser istället lades på

förnybara källor skulle energimarknaden kunna se totalt annorlunda ut om fem

år, säger hon.

 

 

 

Åhörare vid ett offentligt möte om fracking i staden Aljezur.


good day good night

 

 

Tänk om jag kunde säga till dig att du är den jag drömmer om. Den jag vill luta mig mot när jag känner mig trött. Att du är den jag vill massera när du känner dig trött. Att du har alla de egenskaper som jag saknar hos människor jag möter. Du är intelligent och lugn och rolig och nyfiken. Du lyssnar och du bryr dig. Du är inte tråkig även om du tror det.  

 

Men du är för ung och jag är för klok. Och ingenting passar in. Timingen är helt fel och timing är allt. Jag har inte tid att vara sentimental men ändå kan jag inte hjälpa att det sticker till lite i mig ibland, när jag tänker på hur det skulle vara om du och jag var tillsammans, valde det, ville det. Om det var du och jag som planerade inför framtiden, som rådfrågade varandra, som hjälpte varandra, uppmuntrade varandra. Tänk om det kunde vara så och tänk om vi skulle vara lyckliga i alla våra dagar. Men jag har inte tid att vara sentimental. Istället bestämmer jag mig för att vi bara ska vara vänner. Eller ja, så mycket val är det ju inte. Ett förhållande är ingen enkelriktad gata. Det är det enda som är till buds stående. Vi är vänner och jag är kär i dig ändå. Det är jobbigt ibland men går bra. Bättre än att vi inte är någonting alls. För det mesta är vi bara som vänner. Fast ibland kan jag låtsas som att vi är ett par, det känns nästan så vissa stunder. Som att det skulle fungera så bra. Måste förbanna mig själv igen för att jag tillåter mig den friheten. Men jag kan inte låta bli. Det känns så naturligt.

 

Jag känner mig sårbar, utsatt, ovan vid den här positionen. Kanske är det en del av varför det hela är så sabla tilldragande. Det är inte som det brukar vara. Det vore bra om du kunde visa dig vara en idiot eller en omogen barnunge eller rakt av tråkig. Men du stannar i ditt obevekliga lugn som gör mig så god till mods.

MEN JAG HAR INTE TID ATT VARA SENTIMENTAL. Om du bara kunde ta ditt förnuft eller din galenskap till fånga och inse att du älskar mig såsom jag älskar dig. Men det är inte till vilket pris som helst. Bättre inte alls än på fel sätt.

 

Jag är rädd att jag ska förstöra dig och allt det som gör dig fin och underbar. Kanske krossar jag det med min ambivalens och mina brister och undermåligheter. Men kanske kan vi göra varandra starkare och det är ju det.. Att det är möjligt. Men jag har inte tid att vara sentimental. 


RSS 2.0