lizzyoc

Men har man lite otur, eller kanske en dålig period, eller a momentarily lapse of reason, eller bara är helt dum i huvudet ett tag, så kommer man begå det där misstaget. Den typen av misstag som man tänker på varje dag, det sista man gör innan man somnar varenda kväll, det äter upp en. Det finns i tankarna, precis på ytan eller redo att bubbla upp ur det undermedvetna ständigt, ständigt, STÄNDIGT. Det gör det. Tro mig. Man kommer få leva med det där hela livet och man kommer att önska det ogjort om och om och om igen. Det går inte riktigt att beskriva hur det känns. Att svika någon man älskar så mycket. Någon som alltid ställt upp. Sin bästa vän. Och att svika sig själv.

"Du är bara människa."

Oavsett vad man har gjort, hur hemskt eller dumt det var, så måste man förlåta sig själv. För alla kan ramla dit och begå det där hemska misstaget. Nej, inte alla, kanske du tänker. Och det har du säkert rätt i, men många kan göra det. Jag har levt med det så länge och kommit fram till att det GÅR INTE att stanna upp hela sitt liv och bara må dåligt över något man har gjort. Det fungerar inte. Oavsett hur mycket man önskar det, så finns det ingenting i hela världen man kan göra för att ändra det som har hänt. Man måste förlåta sig själv. Man kan inte kräva att andra ska förlåta en, men man måste förlåta sig själv, och bevisa för sig själv att man förtjänar att bli förlåten genom att lära sig av misstaget.

Och jag har lärt mig av mitt. Verkligen. Och nu tror jag att jag äntligen har lyckats förlåta mig själv. Och har jag verkligen lärt mig av allt det här och är en bättre människa, så kanske jag till och med förtjänar det.