lizzyoc

Jag vet inte om det bara gäller mig, utan alla andra tjejer som är lite emotionellt handikappade också, men jag kommer på mig själv med att vara så fruktansvärt löjlig ibland. Jag kan sitta och vara superdepp (som jag alltid blir när jag sitter vid datorn för länge/mycket) och känna att allt är skit och att det är lika bra att dra fram rakbladet för på denna jord kan jag inte längre leva. Sen händer det något pyttelitet. Någon ringer. Skriver sms. Mamma kommer hem och har köpt choklad. Jag kommer på att något jag ser fram emot händer snart. Och plötsligt är jag på superhumör! Inget kan hindra mig och ingen har någonsin varit på bättre humör än vad jag är precis då! Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Selektiv depression? Eller kanske bara normalt? Kanske bara att man tycker om att vara i andras närhet. För att bara umgås med sig själv och sina egna tankar inuti sitt eget huvud, blir efter ett tag, som man egentligen kan räkna ut ganska enkelt när man tänker efter, något monotont och enformigt.




tänk om man kunde vara mer som amelie