yesterday is history and the future is a mystery, but today is a gift and that's why it's called the present.


Är tidigare erfarenheter alltid bra att ha? Eller blir man bara cynisk och bitter av dem?
Jag ser bara allt som kan gå fel, alla misstag jag gjort. Vi gjort. Alla nätter jag somnat med en klump i magen.

Förra gången stod jag hela tiden på en gungbräda mellan att vara lycklig och att vara olycklig. Oftast var jag olycklig. Kanske du med? Men när jag väl var lycklig kändes det som att det kunde gottgöra allt det dåliga, som att allt jobbigt suddades ut med det som var bra. Det som var så himla jättebra.

Men det var aldrig så. För nu kan jag bara komma ihåg de låga stunderna. När allt var grått och jag somnade med ansiktet mot väggen och grät i total tystnad (jag blev bra på det). Varje gång jag får en bra tanke kommer du och spökar.
Det här har du gjort förut, den här känslan i magen är inte ny, du har tänkt den förut. Det kändes bra då också, precis som det gör nu. Och se hur det gick. Se vad det gjorde med dig.


Jag önskar inte att det var ogjort. Men jag önskar att jag kunde minnas de bra stunderna också. Då kunde du gärna fått spöka.

Jag vill inte vara bitter. Jag vill vara glad och fri och naiv. Skita i om det skiter sig. Njuta av det som är och inte tänka på vad som har hänt förut och oroa mig för att det kommer hända igen.





 

Eternal sunshine of the spotless mind



Joel - I don't see anything I don't like about you.
Clementine - But you will! You will, and I'll get bored with you and feel trapped, because thats what happens to me.
Joel - Okay.
Clementine - Okay.


souhaiter vous me rencountrer ?


Jag vet inte om det bara gäller mig, utan alla andra tjejer som är lite emotionellt handikappade också, men jag kommer på mig själv med att vara så fruktansvärt löjlig ibland. Jag kan sitta och vara superdepp (som jag alltid blir när jag sitter vid datorn för länge/mycket) och känna att allt är skit och att det är lika bra att dra fram rakbladet för på denna jord kan jag inte längre leva. Sen händer det något pyttelitet. Någon ringer. Skriver sms. Mamma kommer hem och har köpt choklad. Jag kommer på att något jag ser fram emot händer snart. Och plötsligt är jag på superhumör! Inget kan hindra mig och ingen har någonsin varit på bättre humör än vad jag är precis då! Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Selektiv depression? Eller kanske bara normalt? Kanske bara att man tycker om att vara i andras närhet. För att bara umgås med sig själv och sina egna tankar inuti sitt eget huvud, blir efter ett tag, som man egentligen kan räkna ut ganska enkelt när man tänker efter, något monotont och enformigt.




tänk om man kunde vara mer som amelie

a crush is a crush




Istället för att förstöra den här crushen som jag har gjort med så många tidigare tänker jag låta den existera enbart i huvudet och inte på något vis försöka ta reda på vad som skulle kunna hända. För det är då en crush är som bäst.




I Solemnly swear I won't crush this crush.

maybe.

le jeu part deux

Anton sa någonting att jag blir som när jag var fjorton igen när jag har en crush.





Fjorton var ett bra år.

RSS 2.0