good day good night
Tänk om jag kunde säga till dig att du är den jag drömmer om. Den jag vill luta mig mot när jag känner mig trött. Att du är den jag vill massera när du känner dig trött. Att du har alla de egenskaper som jag saknar hos människor jag möter. Du är intelligent och lugn och rolig och nyfiken. Du lyssnar och du bryr dig. Du är inte tråkig även om du tror det.
Men du är för ung och jag är för klok. Och ingenting passar in. Timingen är helt fel och timing är allt. Jag har inte tid att vara sentimental men ändå kan jag inte hjälpa att det sticker till lite i mig ibland, när jag tänker på hur det skulle vara om du och jag var tillsammans, valde det, ville det. Om det var du och jag som planerade inför framtiden, som rådfrågade varandra, som hjälpte varandra, uppmuntrade varandra. Tänk om det kunde vara så och tänk om vi skulle vara lyckliga i alla våra dagar. Men jag har inte tid att vara sentimental. Istället bestämmer jag mig för att vi bara ska vara vänner. Eller ja, så mycket val är det ju inte. Ett förhållande är ingen enkelriktad gata. Det är det enda som är till buds stående. Vi är vänner och jag är kär i dig ändå. Det är jobbigt ibland men går bra. Bättre än att vi inte är någonting alls. För det mesta är vi bara som vänner. Fast ibland kan jag låtsas som att vi är ett par, det känns nästan så vissa stunder. Som att det skulle fungera så bra. Måste förbanna mig själv igen för att jag tillåter mig den friheten. Men jag kan inte låta bli. Det känns så naturligt.
Jag känner mig sårbar, utsatt, ovan vid den här positionen. Kanske är det en del av varför det hela är så sabla tilldragande. Det är inte som det brukar vara. Det vore bra om du kunde visa dig vara en idiot eller en omogen barnunge eller rakt av tråkig. Men du stannar i ditt obevekliga lugn som gör mig så god till mods.
MEN JAG HAR INTE TID ATT VARA SENTIMENTAL. Om du bara kunde ta ditt förnuft eller din galenskap till fånga och inse att du älskar mig såsom jag älskar dig. Men det är inte till vilket pris som helst. Bättre inte alls än på fel sätt.
Jag är rädd att jag ska förstöra dig och allt det som gör dig fin och underbar. Kanske krossar jag det med min ambivalens och mina brister och undermåligheter. Men kanske kan vi göra varandra starkare och det är ju det.. Att det är möjligt. Men jag har inte tid att vara sentimental.
