Välfärd
Att färdas väl
En essä om vår välfärds rötter
Välfärd. Det är nästintill omöjligt att hindra hjärnan från att direkt ladda ordet med politiska, ekonomiska och historiska betydelser. Min egen definition började ta form när jag begav mig ut på min färd i världen. I ryggsäcken hade jag en skattefinansierad utbildning med tolv års statligt betald lunch, hela tänder tack vare den fria tandvården och en plånbok full av pengar förvärvade på ett kommunalt dagis. Först då, när jag fick uppleva andra kulturer och fick insyn i andra samhällssystem, förstod jag vilket privilegium, tur eller som jag en gång fick höra; god karma det är att vara född svensk. Insikten kom efter att flera gånger mötts av misstroende och oförstående ansikten vid försök att förklara hur systemet fungerar i Sverige. Frågan ”så du menar att ni får betalt för att läsa på universitet?” har ställts åtskilliga gånger. ”Sverige låter som ett fluffigt rosa moln”, var ett utlåtande som fastnade i mitt huvud och jag fann mig oförmögen att säga emot. Med en stark demokrati, låg korruption, väl utvecklade institutioner, många värdefulla naturresurser och en lång tradition av förnufts- och solidaritetsstyrd politik är vi ur välfärdssyn ett extremt framgångsrikt land. En fråga väcktes inom mig; Vad ligger till grund för att vi i Skandinavien och i Sverige specifikt, har kunnat utveckla ett så relativt högfungerande välfärdssystem?
Den frågan följdes förstås av fler. För det första; Vad är välfärd? I Vägar till Välfärd (Swärd, Edebalk & Wadensjö 2013) erbjuds en definition av välfärd som inte binder sig till enskilda situationer, tidsperioder eller rådande synsätt. Här menar man att "begrepp som välfärd och välfärdspolitik bör användas som benämning på det system som anger hur specifika problem, till exempel försörjning och omsorg, ska hanteras". Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att välfärdspolitik växer fram ur ett trygghetsproblem som uppstår när samhället går ifrån gamla försörjnings- och omvårdnadsmodeller. Allas rätt att färdas väl. Hur och varför har vi genom historien svarat för att säkra andras trygghet vid barndom, ålderdom, funktionsnedsättning och arbetslöshet?
Nyckelbegreppen jag använder är organisering, auktoritet, solidaritet och tillväxt, och min intention är alltså att försöka förstå vad som möjliggjort uppbyggnaden av vårt välfärdssystem. Jag fokuserar huvudsakligen på den samhälleliga utveckligen under 1800-talet.
Välfärd – en oljning av det stora livshjulet?
De principer som välfärd bygger på har djupa rötter. Inom biologin såväl som tekniken är helheten beroende av alla delkomponenters funktion. Bara en fulländad organism kan föda något nytt och bara ett komplett kugghjul kan snurra felfritt. Ett organ som är försvagat påverkar hela kroppen. Även hos samlar/jägar-grupperingarna i begynnelsen av den mänskliga rasen, fanns ett självbevarande intresse i att hela gruppen hade förutsättningar för välfungerande. En kedja sägs ju inte vara starkare än den svagaste länken. För kringflyttande stammar var det ju rent av essensiellt att alla hade möjlighet och förmåga att färdas väl. De som hade fallenhet för att tillverka redskap var lika oundgängliga som de med gott öga för ätliga växter och de som var skickliga på att jaga.
Kanske föds våra empatiska förmågor ur en biologisk instinkt, som säger oss att vår stam, vår familj eller vårt samhälles välstånd påverkar vårt eget välstånd. Kokar vi ner det skulle man kunna säga att välfärdsidén i samhällsskala växt fram ur en traditionell familjestruktur; barnet, den vårdande modern, den beskyddande fadern, de äldre syskonen. Alla i behov av varandra för överlevnad och fortlevnad. Psykologen Pamela B. Rutledge styrker denna teori i sin omstrukturering av Abraham Maslows behovsmodell. Modellen från 1948 kategoriserar mänskliga behov i hierarkisk pyramidform, där våra hjärnor drivs av en grundläggande överlevnadsinstinkt och behov som mat, sömn, vatten och sex utgör pyramidens bas. Dessa behov måste tillgodoses innan man kan gå vidare till de andra nivåerna, säkerhet, samhörighet, och de mer egocentriska behoven, prestation och självförverkligande. Teorin har många anhängare inom företagsledningar, utbildning och psykologi. På senare år har den dock fått motta kritik, bland annat av Rutledge. Hon presenterar istället Maslow Rewired, en omkoppling av pyramidstrukturen. Här hamnar den sociala kontakten istället i centrum, då hon menar att den är en förutsättning för alla mänskliga behov.
Maslows behovshierarki/Maslow Rewired
Enligt Rutledge är människan ett socialt djur av en god anledning. Utan samarbete skulle den mänskliga rasen helt enkelt dö ut. Att införskaffa föda, bygga hem, ta hand om barn och laga mat kräver samarbete, lika mycket nu som för tio tusen år sedan. Idag är våra samhällen mer komplexa, sammankopplade och specialiserade, men behovet av andra människor som en förutsättning för överlevnad, fysiskt och emotionellt, kvarstår.
Så kan vi alltså fastställa att vi människor behöver varandra. Hur denna solidaritetsprincip har tagit sig uttryck och har dock skiftat genom historien. De senaste milleniumen har präglats av en auktoritetsmodell, där modern och fadern, monarken, godsägaren eller folkvalda har satt sig själva eller blivit valda att sitta i en maktposition gentemot folket eller familjen. Kung Gustaf I uttryckte på 1800-talet sin statspaternalistiska syn på det egna ämbetet. Han menade att det var kronans ansvar att veta om om sörja för de utsatta och fattiga i riket. På ett liknande sätt var det i bondesamhället husbonden och husmodern som ansvarade för gården och familjen. Också kyrkan intog den omhändertagande och auktoritära rollen, på uppdrag av Jesus att värna för "de fattiga, sjuka, halta och blinda". Man brukar referera till denna sörjarmodell som hustavlan eller treståndslinjen, kronan för riket, husbonden för familjen, prästen för församlingen.
Under 1800-talets Sverige tog en rad samhällstrukturella förändringar plats, vilka banade väg för framväxten av välfärdssystemen. I själva verket gick vi från att 1870 vara ett av Europas fattigaste länder, till att hundra år senare vara ett av världens rikaste. 1806 tog man avstånd från kungaenväldet och makten fördelades nu mellan krona och riksdag (som visserligen till större delen utgjordes av adeln). Sextio år senare ersatte ståndriksdagen sig själv med tvåkammarparlament. Det pågick alltså ett bygge av en alltmer demokratisk stat. I takt med att statens makt och kassa växte och på riktigt började konkurrera med kungens och kyrkans makt, kom frågan om det statliga ansvaret upp på dagsordningen. Parallellt formades byråkratin och ramverken för ägande, statligt agerande och företagande. Andreas Bergh menar i Den kapitalisktiska välfärdsstaten (2009) att dessa faktorer utgjorde grogrunden för en kapitalistisk ekonomi att blomstra, och tillväxten som följde skapade ett utrymme för välfärdsreformer. Han menar också att det är något av ett statsvetenskapligt mysterium hur vi under slutet av 1800-talet lyckades bygga upp en statsförvaltning praktiskt taget fri från korruption. En förklaring är att det ungefär samtidigt kom en rad antikorruptionsreformer, till exempel meritbaserad rekrytering.
Hur ändrades livet för folket?
I slutet av seklet, i ett industrialiserande Sverige, ersattes den feodala arbetsdelningen gradvis med kapitalistiskt lönearbete. Förbättring av jordbrukets verktyg och metoder, kombinerat med användningen av tvål och mer lätttvättade kläder ledde till bättre hygien och befolkningsökning. Infrastrukturen utvecklades och det blev lättare att ta sig från sin födelseort. Människorna på landet såg fördelar i att söka sig till städer och tjäna sitt levebröd i fabriker, och en arbetarklass börjar ta form. Här skedde också ett avgörande skifte i arbetstagarens och arbetsgivarens roller gentemot varandra. Tidigare låg det på ett naturligt sätt i auktoriteternas, till exempel husbondens, intresse att ansvara för sina arbetares välmående. Detta av den enkla anledningen att pigor och drängar inte växte på träd och för att de normalt var en integrerad om inte faktiskt besläktad del av familjen. I fabrikerna var arbetarna ersättningsbara och det fanns inget personligt förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Fabrikörerna började dessutom inse potentialen med högeffektiv massproduktion och profitoptimering, en kalkyl som inte lämnar mycket utrymme för individens behov. Arbetaren hamnade i en mer utsatt situation om denne råkade ut för en olycka i arbetet, inte kunde jobba på grund av sjukdom eller ville kräva rättigheter. Det fanns ju alltid någon annan som kunde göra jobbet. Man började då organisera sig sinsemellan och bildade egna begravnings- och sjukkassor och pensionssystem för att gemensamt försäkra sig mot att inte kunna försörja sig.
I det kapitalistiska systemet fanns alltså inte denna överhet som värnade för individens och den svages välbefinnande och rättigheter. Intresseorganisationer för arbetarnas trygghet byggde på deras egna förmåga att organisera sig och mobilisera resurser. Det är i många fall så reformer har initerats. Grundskolereformen från 1842 kom till exempel till tack vare Lärarförbundet, grundat av fem unga lärare från Blekinge. De enskilda människorna gick samman och krävde så småningom en social rätt till trygghet av kollektivet, som skulle förmedlas av staten och finansieras genom skatter. På så sätt skulle samhället bli en slags tredje part i sysselsättningen.
Kvinnornas roll i historien som omhändertagande auktoriteter är självklar, men deras organisering och kanske även själva välfärdens utformning, hämmades av att de skamligt länge uteslöts från det offentliga och politiska sammanhanget. Under slutet av 1800-talet började det dock förändras. En medelklass växte långsamt fram, vilket i förlängningen ledde till att framgångsrika familjer hade råd att anlita hjälp och klarade sig på en inkomst. Plötsligt fann sig en grupp kvinnor med massa pengar och tid, många var gifta med inflytelserika män och hade väninnor i samma position. De organiserade sig för att hjälpa utsatta människor i samhället; barn, mödrar, sjuka, gamla. Girighet var någonting fult medan välgörenhetsarbete hade högsta sociala status. Det filantropiska arbetet utvecklades parallellt med politiken och ekonomin, och det fanns en fördel med att inte vara politiskt bundna; de kunde kommunicera sinsemellan utan ideologiska motsättningar.
Dessa med flera insåg att det behövdes en insiktsfull, effektiv socialpolitik för en fungerande välfärd. Kvinnorna var en drivande och agerande kraft i uppmärksammandet och definierandet av samhällets problem, och målet var att det filantropiska arbetet över tid skulle övertas av kommun och stat. Och så blev det i flera fall. Med facit i hand kan vi se att det rörde sig om en utvidgning av politikerområdet, då flera av kvinnoorganisationerna lade grund för vad som senare kom att bli statliga inrättningar. Centralförbundet för socialt arbete, CSA, som initierades av bland andra Emilia Broomé (1866-1925) och Gerda Meyerson (1866-1929), genomförde utbildningar och program som senare kom att bli Socialstyrelsens och Socialdepartementets uppgifter. Samma sak gällde för arbetarorganisationerna, 1891 infördes ett (om än litet) statligt stöd för de frivilliga sjukkassorna.
1900-talets socialpolitik kom att bli en vidareutveckling av alla de idéer och ideal som tog form under det föregående seklet. Efter Hjalmar Brantings (1860–1925) och socialdemokraternas intåg i riksdagen 1897 kom Sverige att domineras av socialdemokrati i hundra nästan oavkortade år. Sjukvårdsförsäkringen förstatligades, liksom delar av järnvägarna och tobaksindustrin, barnbidraget infördes, vi fick allmän tilläggspension och subventionerad sjukvård.. Listan är lång, alldeles för lång för att göras rättvisa i den här essän. Men poängen är att politiken präglades av en grundläggande jämställdhetssträvan och en solidaritetsprincip, under ledning av bland andra Per Albin Hansson (1885-1946) och folkhemstanken till Gustaf Möller (1884-1970), Tage Erlander (1901-1985) och Olof Palme (1927-1986). Det är också sant att den otroliga tillväxt vi upplevde under dessa hundra år skapade ett frodigt klimat för ett välfärdssystem att växa. Bildandet av aktiebolag, bankernas utbredning, utökad export av naturresurser, neutralitet i krigen och blandekonomi var alla viktiga ingredienser i framgångsreceptet.
Idag och imorgon
Med solidaritet som ledstjärna och ekonomisk tillväxt som vind i seglet har vi byggt upp vårt välfärdssystem.De viktigaste medverkande krafterna är folket och arbetarna, som tagit saken i egna händer och organiserat sig för grundläggande trygghet. Det är kvinnorna, som intagit sin rättmätiga roll, jämlik männen. Genom att bidra med sina perspektiv och ett omfattande filantropiskt arbete, har vi nu fått en mer välbalanserad politik. Det är politikerna, som outtröttligt arbetat på och lyhört anpassat reformer efter folkets vilja och behov som uppstått. Det är också nytänkarna, de som bidragit till utveckling på marknaden och skapat finansiella resurser.
Samhället förändrar sig ständigt. Det folkhem som Per Albin Hansson talade om ser annorlunda ut idag. Vi genomgår en individualiseringsprocess, där begrepp som självständighet och oberoende står högt i kurs. Attityden är att man inte ska ligga andra till last, ha stor personlig frihet, ta hand om sig själv. Samtidigt döljer sig ett mått av självhyckleri i den formuleringen. Att vara obunden av andra individer och framstå som självständig, skapar i själva verket ett förstärkt men mindre uppenbart behov av andra. Bonden som vill frigöra sig från godsägaren och börjar jobba i fabrik blir beroende av andra bönder och godsägare för att få mat. Den som arbetar hårt för att finansiera sin självständighet, köper i utbyte tjänster av staten eller privata aktörer för att ta hand om barnen och de äldre. Vi köper en illusion av frihet.
Vi lever i en tid när pengar är den ultimata valutan och framgång mäts i och är resultatet av profit. Mänskligt värde och livskvalitet sätts åt sidan. Välvilja, gemenskap och empati glöms bort i hungern efter att ha mer, äga mer. Finansiella resurser förstås är ett värdefullt och underlättande medel för att driva ett välfärdssystem. Samtidigt är marknadsekonomiska principer tämligen oförenliga med den solidariska grundtanken. Tillväxt skapas enklast genom att förbise mänskliga behov och trygghet, medan omtänksamhetsidealet enligt mig är en absolut förutsättning om inte biologisk instinkt för samexistens och överlevnad. Jag tror att lösningen, som den ofta gör, ligger i att finna en balans mellan de två. En demokratiskt företagsstruktur där arbetarna har inflytande över verksamheten skulle till exempel kunna skapa ett mer rättvis och sund arbetsmiljö. Det skulle leda till färre sjukskrivningar och därmed ökad tillväxt.
Behövs välfärd då? Jag har inga tvivel om att; Ja, det gör den! Jag frågar mig; behövs familjen? Och svaret blir detsamma. Gustaf Möller beskrev sin politik som en hyllning till den kärleksfulla modern. Och så kan välfärdsstaten kan i bästa fall vara; en kärleksfull mor och far i samhället. De hjälper när man har det svårt. De erbjuder möjligheter efter sina förmågor. De värnar om din hälsa och de skipar rättvisa i syskonskaran. Därför behövs välfärd. För att alla ska ha rätt att färdas väl på sin resa genom livet.
Referenser
Bergh, Andreas. (2009) Den kapitalistiska välfärdsstaten, Nordstedts akademiska förlag
Edebalk, Gunnar. Swärd, Hans & Wadensjö, Eskil. (2013) Vägar till välfärd – Idéer, inspiratörer, kontroverser, perspektiv. Liber förlag
Isaksson, Anders. (1994) Alltid mer, aldrig nog. Om medborgaren, staten och välfärden. T. Fischer & Co
Åmark, Klas. Hundra år av välfärdspolitik. Välfärdsstatens framväxt i Norge och Sverige. Boréa
