över tusen blommande ängar sprang jag
bortom gråa dagar fann jag
min vildaste fantasi
och där blev jag kvar
Förvargad
(Maria Vildhjärtas foto)
Tung vilar stämningen över varglyorna i Värmlands skogar. Ett tillfälligt uppskov ger liten tröst. Framtiden är osäker. Den ömsesidiga respekt som tidigare utgjort fysiskt avstånd mellan människa och varg är bortblåst. Nu har människan kommit vargen in på lyknuten och snart finns inte en stig en vargtass kan beträda utan att uppbåda bestörtning bland människor.
Det är sant att ett mycket farligt djur vandrar i vårt land. Explosivt vidgar det sina revir, i en alarmerande takt förökar det sig och utgör dödlig fara för sin omgivning.
Aktivt deltar eller åtminstonde passivt samtycker djuret till miljarder individers utnyttjande och avrättande varje år. I dess spår lämnas försurad mark, förorenad luft, förgiftade vattendrag, utfiskade hav och en försvinnande mångfald.
En sak är säker; det är inte vargen.
